Flickorna E - Det gick undan....

Wow vilken resa vi fått vara med om!!

De sista dagarna i Florida gick undan.

Håll i er för nu kommer ett långt inlägg.

På tisdagen när vi var ut och åt med Ian och hans mamma bestämde vi att dom skulle kolla upp väder och vind och sedan komma och hämta upp oss för att åka en tur i deras båt. Men på onsdagsmorgonen kändes det lite mer osäkert eftersom vi inget visste om orkanen och när vi skulle få flyga hem, så vi bestämde oss för att ta en hemmadag och njuta det sista av solen och poolen. Vi bjöd istället över dom till oss på mat på kvällen.

På eftermiddagen/kvällen kom Ian, hans mamma och flickvän (?) över tills oss och åt grillat. Med sig till tjejerna hade dom fina t-shirts med djur från trakten och så fina armband med massor med berlocker. -Tack, thank you! viskade två blyga men superglada tjejer =)

Det blev en trevlig kväll med mat, dryck och god efterrätt som dom hade tagit med. Dom kände ingen oro för orkanen, trodde att det skulle regna och blåsa väldigt mycket bara, så dom tyckte vi skulle komma till dom dagen efter och bada och sola vid deras hus om vädret skulle bli okey. Dom bor nere vid havet och vid sin strand har dom sköldpaddor. Lät ju så himla mysigt!!

Så blev det då torsdag, jag hade legat vaken och kollat väder sidor flera gånger under natten. Det verkade som att orkanen skulle slå in då på tordagen men att vi inte skulle bli just nå drabbade. Vi visste att vårt ombokade flyg hade blivit avbokat, inga flyg gick till eller från Miami och dom hade stängt ner hela flygplatsen. Vi hade med andra ord ingen aning om när vi skulle komma hem. Om orkanen skulle slå hårt mot Miami, fanns risken att vi skulle bli kvar flera dagar. Försökte övertala mig om att det "bara" skulle regna och blåsa här men i bakhuvudet gnagde det.

Poolkillen som dagen innan hade kommit till oss sa att han tyckte vi skulle "fly fältet", för förra gången en orkan gick in över Florida hade man gjort samma uträkningar men den hade bytt riktning och dragit rakt över Cape Coral, då hade dom blivit helt off i en vecka. Samma sak sa vår taxikille, åk om ni har möjlighet.

Så efter frukost på torsdagen ringde Thomas SAS och kollade hur vi kunde göra.

Ganska snabbt bestämde vi oss för att packa ihop och köra mot Chicago, en resa på över 200 mil.

Röjde snabbt ihop och packade våra väskor och hoppade sen in i bilen, berättade för Ebba och Ellie att nu kommer vi behöva köra LÅNGT och LÄNGE, sen brände vi iväg.

Vi hade en plan att köra ungefär halvvägs och sedan ta in på hotell. Men det var lättare sagt än gjort det, alla hotell var helt fullbokade. Massor med bilar efter vägarna så resan tog längre tid än beräknat. Vi fick tillslut stanna på en parkering så att Thomas skulle få sova nån timme. Helt galet att han orkade köra hela vägen från Cape Coral på torsdagen till Chicago som vi kom fram till på fredag eftermiddag.

Vi fick se många platser efter vägen även om vi inte hann stanna för att kolla in dom ordentligt.

Frukost åt vi i Nashville men ingen Jill såg vi, hon var tydligen i Bollnäs och sjöng =)

Det var så himla skönt när vi äntligen kom fram till Chicago och insåg att vi skulle hinna med planet hem. Vi fick till och med tid över så Thomas körde in oss till Chicago och visade oss runt. Avslutade vår USA resa med att besöka piren och äta mat därute. Chicago visade sig vara en fin stad så dit kommer vi säkerligen åka igen, Ebba ville absolut tillbaka dit. Kanske kör vi en ny roadtrip men utan stress ;)

Vi vinkade adjö till ett Chicago som sken upp av kvällssolen och sedan körde vi till O'hare, där vi i stort sett bara hann checka in och sedan hoppa på vårt plan.

Världens största TACK till vår "reseledare" Thomas som fixade, trixade och körde oss hela vägen.

Och världens största NI ÄR BÄST till Ebba och Ellie, inte en gång gnällde dom efter vägen. Dom som i vanliga fall frågar om vi är framme snart när vi är i Ovanåker och ska till Bollnäs =)

Älskar er alla tre!!

Man brukar vara rätt nöjd och mättad efter all resstid när man kommer hem, men denna gång känner vi alla bara att vi vill tillbaka. Kanske är det för att man känner sig lite snuvad på dagar, även om det bara var en dag vi missade. Är glad att vi innan kaoset började hann uppleva sol, värme, havet, bad, stranden och shopping.

Och vi kommer åka tillbaka.....snart......hoppas vi!!

♥♥♥