Tog ikväll en promenix i mina gamla kvarter.

Plötsligt svepte minnenas-våg över mig.

Alla känslor på en och samma gång.

Lycka, sorg, glädje, svek.......

 

Saknar ibland att mina barn inte får växa upp i ett sånt område lika som jag och mina syskon gjort.

Vi kanske borde ha "tagit över" huset när mina föräldrar flyttade??

 

Men ibland vill jag flytta ännu mer på sidan, ibland bo mitt i skogen och ibland skulle jag vilja testa på att bo utomlands innan barnen ska till och börja i skolan.

 

Samtidigt älskar jag att bo där jag gör, mitt i smeten fast ändå inte.

Aldrig är man riktigt nöjd =)