Hatar att känna mig otillräcklig, det blev en sådan kväll ikväll.
Ellie som är ledsen och vill ha mat, Ebba som vill ha lite välling och höra en saga.
Mitt i mellan ligger mamman och känner att hur hon än gör blir det fel.
Att vara ensam om kvällarna suger riktigt rejält ibland och två händer/armar till skulle underlätta nåt fruktansvärt.
Men till slut får vi till det och alla blir mätta, glada och nöjda och somnar sött in.
Då borrar jag in näsan i dem båda och myser och tänker för mig själv:
Det är du inte jag som missar allt det här.
0